DeerCrackerjam

 

Hej hopp!

 

Detta land är AWESOME! Vackert och äventyrligt till max, vi trivs som fiskar i vattnet.

 

Jucy-bilen är liten men man förundras över alla finesser den har och att den har allt man behöver, vi gillar´n. Tillexempel har den tillräckligt med batteri för att vi ska kunna ha lampor igång samt tv:n (där vi såklart kollar på sagan om ringen på kvällarna innan sovdags) och kylskåpet. Detta innebär att vi inte behöver betala för att komma in på campingplatser. Vi har gasplattor så vi kan laga ordentlig mat. Vi har infört ett ”halv åtta hos mig” tema, så var fjärde dag står man för mat och disk och hela köret. Det är super!

 

 

Det är väldigt kallt i detta land, kallare än normalt vid denna årstid tydligen (alla dessa extremväder, vad händer världen??).

 

Vi är för tillfället i Wellington (huvudstaden) i väntan på färjan som tar oss över till Sydön imorgonbitti.

 

Det är så sjukt mycket man vill se och göra men tiden är knapp. Jag rekommenderar alla att åka hit, det är nästan ett måste! Men tänk då på att boka in mer än tre veckor.

 

 

Hot Water Beach

 

Vi försökte precis som Carro och Sebbe rekommenderade att göra oss en varmvattenspool vid stranden men vädret tillät det inte. Det var alldeles för höga vågor vilket ledde till att våra ”pooler” förstördes innan dom ens hunnit fyllas med varmt vatten. Det var förstås synd men vi hade riktigt skoj när vi höll på. Man var så inne i grävandet och helt plötsligt från ingenstans kommer världens våg och sköljer över en. Lars lyckades även ramla framåtstupa i havet när vi sprang längs med strandkanten för att hålla värmen, det såg riktigt roligt ut vill jag lova.

 

Matanmata

 

Lars åkte på tur till Hobbiton och fick höra massa smaskiga saker om filmerna samt om den nya filmen som är på gång. Dock får vi inte säga nåt eller lägga upp några bilder.

 

Rotorua

 

Här luktade det äggfis (svavel) tack vare alla mud pools och hot springs.

 

Zorbing, Lars och Niko åkte ner för en sicksack backe i en stor plastboll fylld med vatten.

 

Rafting, det fanns sex olika svårighetsgrader och självklart valdes den svåraste (bakom ryggen på mig). Jag var livrädd innan när det pratades om ett 7 meter högt vattenfall som vi bland annat skulle ta oss ner för. Guiden var riktigt bra och lugnade mig när han insåg att jag var nervös (medan Lars och Niko försökte skrämma upp mig). Innan fick vi lära oss teknik och olika positioner vi skulle inta beroende på om vi åkte ner för ett vattenfall eller om vi bara åkte genom en starkare ström. Det var såklart superskoj och tack vare mig överlevde vi 7 meters vattenfallet. Innan det fallet fick alla röra vid ett blad och jag var sist på tur vilket innebar att jag skulle kasta det i vattnet. Om det hamnade upp och ned så skulle vi hamna upp och ner efter fallet och vice versa. Självklart lyckades jag kasta så det kom med rätt sida upp vilket såklart ledde till att även vi hamnade med rätt sida upp. Cirka en flotte om dagen välte i fallet fick vi höra innan (men instruktören berättade för mig att hans flotte aldrig hamnat upp och ner så det var ju lovande),

Vi fick också ”surfa” och försöka simma bland strömmarna, detta slutade förstås som väntat i panik när alla skulle snabbt upp i båten igen innan ett mindre vattenfall.

 

Vi beökte en djurpark som bland annat hade lejon, små söta som man fick klappa och stora läskiga som man fick kolla på när dom slog om mat.

 

Taupo

 

Vi kollade in Huka Falls, stort vattenfall volymmässigt.

 

Vi kollade även in en honungsbutik där vi fick smaka på alla möjliga olika sorters honung, dels som bara vanlig honung med olika smak men även som glass, godis samt prova på salvor och läppbalsam. Ja honung kan man verkligen ha till allt!

Här kunde vi även hitta mt Ngauruhoe, aka mt Doom (2291 möh). Vi började vår vandring upp längs med berget (nio timmar return skulle det ta) men när vi kommit upp på 1700 meters höjd så var kylan olidlig och snön alldeles för hal för att man skulle få fortsätta vandringen uppåt utan ordentlig utrustning. Eftersom vi inte ens hade ordentliga skor så tog jag och Olle det kloka beslutet att vända om. Lars och Niko var dock envisa och tänkte fortsätta trots att det inte längre fanns någon ”stig” eller några ledpinnar att följa. Två och en halv timme efter jag och Olle kommit tillbaka till bilen kom två mycket glada bergsklättrare. Dom hade naturligtvis lyckats ta sig upp på den aktiva vulkanen och fått känna på lite varm ånga. Dock erkände dom att det var aningens livsfarligt att ta sig hela vägen upp, det blev även kolsvart vid sex och dom var inte tillbaka förens åtta. Dom klarade i alla fall bestigningen på 6 timmar mycket tack vare att kylan gjorde att man helst inte tog några längre pauser.

Superfin sjö fanns här. Lake Taupo, NZ´s största sjö.

 

 

Egmont national park

 

Här försökte vi förstås bestiga mt Egmont, vi kunde ju inte låta Sebbe vara alltför kaxig. Dock möttes vi förstås av snö och is även här. Tjejen i receptionen sa att några försökt bestiga berget ett par dagar innan med ordentlig utrustning, dom hade försökt hacka trappsteg i isen men inte lyckat ta sig upp till toppen. Vi ville ändå försöka men vi kom bara cirka två timmar upp på berget innan snön gjorde det omöjligt att fortsätta, det blev såklart snorhalt i våra vårskor och det var bara att inse faktum.

 

Vi kan också peka på berg!

 

 

Wellington

 

Långfredag och allt är såklart stängt. Eftersom vi är på semester så tänker vi inte så mycket på vilken dag det är och sådär. Våran plan var att handla lite varmare kläder men självklart är alla affärer stängda. Istället har vi tillbringat några timmar på ”te papa” museet.

 

Till denna utsikt vaknade vi imorse, en av fördelarna med att parkera vart man vill (nästan) är såklart att man kan försöka hitta en fin plats. Oftast letar vi dock endast efter en parkering som har toa, sen får resten vara som det vill.

 

Glad Påsk på er därhemma!!

Hoppas ni har varmare än vad vi har, det är nog möjligt : )

 

Kramar