DeerCrackerjam

Pga. dålig tillgång till internet så var det länge sen jag uppdaterade här i bloggen vilket såklart leder till att jag har hur mycket som helst att berätta. Dock har jag allt för lite internettid så jag ska försöka fatta mig kort om varje stopp.

 

Airlie Beach

Vi flög alltså till Townsville för att undvika översvämningar och kunde sedan ta bussen som planerat ner till Airlie Beach där vi hade en Whitsundays dagstur som väntade oss nästa dag. Vi valde mellan Ocean Rafting och segling och trots att segling lät alldeles underbart så valde vi Ocean Rafting. Vi flög fram på havet till dånet av YMCA och Abba (guiden älskade Abba och blev exalterad när vi sa att vi var från Sverige). Det var omöjligt att inte le när man slog emot vågorna och fick samma känsla i magen som när man åker karusell. Det var himla vackert bland alla öarna och alla segelbåtarna där ute. Vi stannade till vid tre olika öar under dagen för att snorkla. Bland annat såg vi en stor sköldpadda som vi förföljde, massa små färgglada fiskar, riktigt stora läskiga fiskar med pussmun och ett par småhajar. Vi jagade även ett par stingrockor, spännande men vi försökte hålla vårt avstånd då vi inte ville råka ut för dess vrede.

Sista ön var Whitsunday där vi även tog oss en skogspromenad och hittade ett par enorma spindlar. På ön fanns en strand som hette Whithaven där vi åt våran lunch. Fantastiskt vacker!! Enligt mig ett måste om ni tar er ner hit till Australiens östkust!

Väl i vattnet på ett av snorkelstoppen kastade den skämtsamma guiden fiskmat på mig och även andra rädda backpackers. Detta resulterade förstås i att minst 50 mindre fiskar flockades runt en och på en för att få sig en smakbit. Himla läskigt men i efterhand en härlig upplevelse.

Påvägen hem ville man inte riktigt att båtturen skulle ta slut. Det var så härligt att flyga fram på havet men det hela slutade med ett litet trick som dom lärt sig från James Bond filmerna, hoppa över två-meter hög mur. Spännande indeed.

 

Resten av våran tid i Airlie Beach bestod av regn. Jag och Niko trotsade detta och tog oss ut på lite promenader längs med havet, i hamnen eller runt i själva ”staden”.

Vi stack därifrån i rättan tid, översvämnnig på G!

Emu Beach

Vi tog oss en natt på bussen. Spara pengar, hejja hejja!

En natts övernattning på Emu Beach Resort var något vi fick inslängt i våran paket-deal tidigare i Cairns. Det var ett mysigt ställe med pool och nära till en halvbra strand. Sol och bad ägnade vi oss åt större delen av dagen.

Gratis är gott helt enkelt!

Agnes Water / 1770

Vi kom tidigt på morgonen till denna lilla ministad. Vi kollade in ”citykärnan”, tog oss ner till den långa stranden och gick en skogpromenad.

På eftermiddagen hade vi bokat in oss på en Scooter Roo-tur. Man fick en snabb upplärning i hur man kör motorcykel för att sedan på rad följa efter en guide i ett par timmar runt 1770. Det var superskoj och vi fick se solnedgången mot slutet när vi åkte längs med havet. Jag har aldrig suttit på en moppe ens (okej en gång på Linnéas moppe för x antal år sedan men det är endast hon och jag som vet hur det gick..) men efter att ha klarat ”testet” först av alla newbies som aldrig tidigare suttit på en motorcykel eller dylikt så fick jag mig en egoboost! Lars och Niko var imponerade över mina oanade skills när de försökte köra om mig men misslyckades, moahahaha.

Vi körde förbi massa kängurus som stirrade på oss som att vi var galna när vi kom på rad och pekade på dom för att alla skulle få en chans att se dom små liven.

Okej det var förstås inga värstingmotorcyklar vi fick åka på, jag kom som högst upp i åttio och då skakade cykeln så mycket att jag knappt kunde hålla kvar händerna på styret. Små choppers. Jag var mycket nöjd dock och även Lars och Nicklas som har lite mer erfarenhet var också mycket nöjda med turen.

På kvällen när vi kom tillbaka spelade vi scrabble och följande morgon åkte vi vidare mot nästa stopp.

Rainbow Beach

Två filmer senare (vet inte om ni har sett 2012? om inte, gör er själva en tjänst och hoppa över det) hamnade vi i Rainbow Beach. Högt rekommenderat av våra tidigare reskompisar. Numera även högt rekommenderat av mig. Bra stad att börja sin resa mot Fraser Island ifrån och precis som Carro & Sebbe älskade jag också Carlos Sandblow! Kanske kommer ni ihåg dom vackra sandbilderna på Carro & Sebbe från Carlos Sandblow, i så fall vet ni vad jag menar. Annars är det bara att klicka HÄR

Vi hade bokat en tripp till Fraser där det mesta ingick. Lite dyrare än att fixa allt själva som vi tidigare gjort men himla skönt att slappna av på den fronten för en gångs skull. I paket ingick hyrning av en 4-hjulsdriven bil med plats för åtta pers (vi fick alltså 4 nya kompisar med oss i bilen), färja tor, tält, campingprylar, nationalparksavgiften, mat för tre dagar, allt som behövdes för att laga till maten + ett papper med recept på alla måltider samt den exakta mängden man fick göra av med per måltid. To sum it up, man behövde inte tänka allt för mycket, så skönt!

Vi var totalt fyra bilar och i frontbilen hade vi en guide som tog oss till alla viktiga turistplatser på ön och hjälpte oss att hitta ett dugligt ställe att campa på de två nätter vi stannade på ön.

Vi fick instruktioner om hur man kör fyrhjulsdrift längs med sandstränder eftersom det var sandstränderna som var vägarna på ön. Jag stod över då det fanns mer entusiastiska förare (hrm Lars) plus att jag är bergis bombis på att jag skulle köra fast oss alla i sanden någonstans. Ibland åkte man inåt ön och då var det mer skogsväg. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en hoppigare bilfärd! Det var helt sjukt, till och med sätet i bakluckan där jag och Nicklas satt flög nån centimeter upp i luften vid dom värsta guppen. Förutom sand och galna skogsvägar var det även halvmeters djupa sötvattens ”pölar” vi tog oss igenom, med andra ord skulle våran lilla volvo hemma i Sverige inte överlevt ens fem minuter på ön.

 

Fraser är världens största sandö och det är vackert men tänk att man aldrig riktigt kan förbereda sig nog för hur all sand tar sig in överallt! Det var vår fiende nummer ett. Fiende nummer två var alla miljoner flugor som gav en kliande bett. Fiende nummer tre var dingos. Dom är söta och påminner mycket om hundar men dom kan vara farliga. I alla fall för små barn och möjligtvis mindre tonåringar. Det finns tidigare fall där dingos ätit små barn. I lägret intill oss blev en tjej biten i armen genom tältet första natten, lite läskigt. Man fick absolut inte ta med sig något ätbart in i tälten.

Vi hade ett par dinogs som vaktade vårat camp och vi fick lära oss hur vi skulle skrämma bort dom när dom kom för nära en. Göra sig stor och skrika ”piss off”, visa vem som bestämmer! Nicklas tyckte detta var riktigt roligt.

Precis som Carro och Sebbe så badade vi i massa härliga sötvattens sjöar samt champagne pooler som fylls upp av havsvattnets vågor. Vi tog oss en titt på två olika vrak som tagit sig upp på ön samt försökte lära oss att fånga mask.

Vi hade riktigt trevligt även om jag kommit fram till att jag verkligen inte är någon tältmänniska. Våra ”bilkompisar” var härliga personer och vi hade mycket skoj ihop i dagarna tre. Det första som hände var att någon av oss sa ”the first one to see a dingo gets 10 point”, det blev diskussion om vad poängen innbar och tillslut kom vi fram till att det alltid är bra med poäng. Så poängen fortsattes delas ut till alla möjliga konstiga saker, minuspoäng kunde man självklart också få. T.ex. avslöjade Lars när vi kom tillbaka från ön att han är kock, stackars Fiona som hade tagit störst ansvar för matlagningen tyckte detta var hemskt elakt och Lars blev av med alla sina poäng, rätt åt honom :)

Vårat camp bestod av alla våra tält och en stor pressening, under denna ställde vi upp våra fyra ”kök” samt hade dansgolv på kvällarna. Bilarna gav oss ström till en lampa samt musik. Det fanns inte tillgång till toaletter/duschar eller rinnande vatten. När man skulle iväg och hitta en bra kissplats var man tvungna att gå iväg minst två stycken för att kunna skydda sig ordentligt mot dingos. Vi bodde bakom sanddyner precis ovanför havet så där diskade vi med hjälp av sanden samt borstade tänderna (inte med hjälp av sanden). Nicklas hade förstås gitarren med sig och blev snabbt känd som ”the guitar guy”.

 

Alla fyra bilar.

Vår grupp! Niko, jag, Darren från Eng, Lars, Jenny från Eng, Olle, Shamus och Fiona från Irland.

Nicklas Rullar ner mot vattnet, längre än vad det ser ut så han var skapligt yr väl nere i vattnet.