NZ, South Island

Hej hej hallå


4 timmar färja och sedan var vi på den södra ön.
Vi har Promenerat och åkt bil, sett så mycket vacker natur att ögonen är trötta.

Vi börjar med lite fina skyltar, jag gillar dom!
Dessa kommer efter vägen bara som en fin liten reminder



Denna satt vid hastighetsmätaren på Gary, gött.





Abel Tasman National Park


Av någon anledning bestämde vi oss för att ta en långpromenad i regnet. Lars var klok och stannade i bilen, han fick köra från punkt A för att fem timmar senare hämta upp oss på punkt B (det fanns med andra ord ingen återvändå för oss då vi inte hade nå telefoner). Det var vacker natur och vi fick se tre sälar som hoppade bland vågorna när vi kom till en utav stränderna. Bitvis sprang vi dock fram i våra ponchos för att försöka komma fram lite snabbare eftersom det vägrade sluta regna.




Arthur´s Pass National Park


I Nya Zeeland går det upp och ner hela tiden samtidigt som det är 180 graders svängar konstant. Ja man kan verkligen undra hur man överhuvudtaget kommer framåt. Speciellt i Gary (vår grön/lila van) som knappt orkar ta oss upp för en backe. Vi låg där och puttrade i 40, det var alltid pinsamt att sitta bakom ratten när de gick för mycket uppåt. Trots detta älskade vi Gary och han gjorde nog sitt bästa.
I denna park vandrade vi också runt, vi kollade in ett vattenfall och en dödskurva. I kurvan träffade vi på några roliga fåglar som gillade våran bil (dom var inte ensamma, vart vi än åkte stirrade folk på Gary och vi kände oss lite som megakändisar).




Fox Glacier

Även här vandrade vi omkring utan guide och kollade in glaciären lite på håll. Vid lunchtid satte vi oss i våra campingstolar och hade underbar utsikt över bland annat mt Cook (NZ´s högsta berg).





Wanaka

Vi tog oss till Puzzler world (precis som våra vänner två månader tidigare) och lät våra hjärnor gå på högvarv. Dels irrade vi runt i en labyrint och kollade in illusioner men det bästa av allt var alla små pussel som låg utlagda på bord överallt. Här spenderade vi en hel förmiddag, vi köpte även med oss lite pyssel till bilen, riktigt skoj!
Wanaka låg himla fint vid en sjö, dock var det så ruskigt kallt att vi köpte oss en fleecefilt (bästa köpet nånsin!).




Queenstown

Jag blev överraskad över hur galet vackert det var i Queenstown. Det enda jag hört innan var att det skulle vara party- och adrenalinstaden nummer ett. Lars, Nicklas och jag pratade om fallskärmshopp och bungy jump. Själv föredrar jag fallskärm men vi blev chockade av priserna så det blev inget av. Vi fick tips om att Te Anau skulle ha billiga hopp så vi sa att kostar det si och så mycket så gör vi det när vi kommer dit (nästan tummis). När vi kom till Te Anau hade piloten tagit semester så tji fick vi!
En rolig sak som hände i Queenstown var att när Olle smet in på YHA för en dusch så träffade han på en "gammal" vän till oss från Broadway. Vi hade ingen aning om att han ens skulle vara på Nya Zeeland så det var riktigt kul.
Vi köpte oss en varsin kass frisbee i stadens leksaksaffär och kastade frisbee golf i parken, 18 "hål" (korgar) hade dom. Jag var totalt sämst men nån måste ju vara det också.




Milford Sound

Vi bokade en tvåtimmars båttur ute i sundet som egentligen är en fjord. Jag förstår att ni tröttnar på mitt lilla förråd av adjektiv jag har när det kommer till att beskriva naturen i Nya Zeeland men vackert var det. Det var perfekt väder och vi hade frukostbuffé inkluderat i priset.
Vi åkte förbi vattenfall, berg och sälar som låg och stekte.
Efter våran morgontur på båten så gick vi massa olika walking tracks längs med vägen tillbaka till Te Anau, bland annat fick vi se ett 262 m högt vattenfall samt spegla oss i Mirror Lake.




Dunedin


Art Gallery hade laddningsmöjligheter till våra stackars kameror och datorer samt gratis internet, det var grejer det! Själva konsten var jag mindre imponerad av. Trots detta har en gammal barnvagn med gula plaströr etsat sig fast på min näthinna.
Eftersom dom har världens brantaste gata i Dunedin (Baldwin st) var vi ju tvungna att ta oss upp för den och turistiga som vi är tog vi även kort på det södra halvklotets näst mest fotograferade byggnad, den ni!




Otago Peninsula


Här kollade vi in arga sjölejon som låg på stranden när vi gick på promenad längs med Sandfly Bay. Innan hade jag läst att sjölejon kunde man vanligtvis inte träffa på om man inte gick en guidad tur. Ha säger jag bara! Vi såg minst tio stycken!
Jag förstår nu också varför dom heter sjöLEJON, dom gav ett litet läskigt intryck samtidigt som dom var ganska söta.
Längs med vägen stannade vi till vid Moeraki Boulders, skulle vara några häftiga runda stenar på en strand. Ja det var runda stenar på en strand. Det roliga var att dom ville ha två dollar betalt för att man skulle få gå ner på stranden och ta kort på stenarna, så coola var dom inte. Två dollar är inte mycket pengar men ändå, för girig få man inte vara.




Oamaru

Beige tråkig stad PUNKT


Timaru

Olle och Lars kollade in en bio, mycket annat fanns inte att kolla på i denna stad, tyckte inte vi i alla fall.


Peel Forest

På kartan såg vi att här kunde man betala en summa pengar för att få rida en timme. Skyltarna ledde oss till en litet hus så långt bort man kunde komma på en grusväg. I huset bodde en äldre man och troligen hans fru. Han var mycket trevlig och sa att visst skulle han försöka leta på en varsin häst åt oss om vi ville rida. Spännande tyckte vi, vadå leta på?? Jo vi fick hänga med i hans bil medan han jagade rätt på sina hästar på sin enormt stora tomt. Han ägde totalt 15 hästar men för tillfället hade han tappat bort några (någonstans på tomten befann dom sig men området sträckte sig mycket långt). Vi hittade i alla fall en varsin häst till oss, min hette Charlie Lars hette Jhonny och Nicklas hette Buddy. Vi fick instruktioner om hur vi skulle sadla, tygla och borsta dom "små" liven. Vi fick en snabb introduktion i hur man rider och sen bar det iväg. In i skog och snår, över bäckar och stenar. Jag hamnade lite efter då min häst var lite långsam men det var härligt för när jag inte såg till dom andra så var det som att jag var ute på tur ensam med Charlie. Min häst verkade hitta väldigt bra men varje gång jag fick igång honom i trav så var jag lite rädd, det var ju så svårt att hålla sig kvar på hästrackarn´. Däremot när vi kom upp i gallopp var det mycket lättare, helt annat gung, det var som att flyga fram. Underbart!
När jag var mycket liten tog jag ridlektioner, säkert i två år. Jag minns inte att jag någonsin red utanför en hage. Runt runt i en jäkla fyrkant varje vecka. Nu sa vi att vi var alldeles färska nybörjare men det första vi fick göra var att rida ute i skog och mark i vilken hastighet vi än önskade, fritt var ordet!
Efteråt fick vi borsta av våra nya vänner och ge dom lite mat. Jag fick även prova på att rida barbacka. Lite läskigt när ägaren sa "if he tries to lay down, jump off", dom andra tre hästarna slängde sig ner bredvid oss och la sig på rygg med benen i luften och rullade från sida till sida. Jag bad till Charlie att han snällt skulle hålla sig på benen och det gjorde han också, tack för det!
Sedan frågade ägaren om vi ville med och leta efter hans försvunna hästar. "visst", sa vi och följde med på ett riktigt äventyr. Tyvärr hittade vi inte en enda häst. Lars trodde han hittade en men det visade sig vara en ko, inte lätt.




Akaroa

Vackert men vi var lite slitna så det hände inte så mycket för oss här.


Christchurch

Själva citykärnan var fortfarande helt avstängd efter jordbävningen den 22a februari. Varje dag sen dess har det kommit ett par efterskalv fick vi höra, den äldre kvinnan vi pratade med sa att det var lika läskigt varje gång. Usch och fy.
Det var ingen vacker syn vi möttes av, hus var numera bara högar av bråte och vägarbete pågick på varenda gata.

Vi hittade en strand i Christchurch så Lars kunde samla på sig lite sand, en pet-flaska från varje land han besökt.




Nu är vi på flygplatsen i Sydney. Mellan två flyg.
Lars och Olle flyger till Thailand imorgonbitti medan jag och Niko flyger till Perth, Australiens västkust.
Vi ska alltså köra en övernattning på flyplatsen, alltid lika skoj. Som tur är har vi internet, inte alls fy skam!

Hörs snart!

Kommentarer
Postat av: Catarina,Bengt,Carolina

Oj,vad med fina bilder och rapporter!

Kram på er!

2011-05-06 @ 22:07:31
Postat av: Linnéa

Vad nära du gick sjölejonen Anna, strongt! Finfina bilder. Den på Niklas och Olle som pysslar påminner mig om scenen i Livet är en schlager när de gör dominobrickor (skoja). Ha det så kult på nya äventyr!Ser så fram emot att träffa er snart.

2011-05-08 @ 23:07:21
Postat av: Susanne Martinsson

Äntligen en frände!! Härligt att få höra att någon samlar på sand. Visserligen plockar jag mest med mig stenar, men ändå. Min erfarenhet är att man nästan blir lite småmobbad när man är så "konstig" att man vill ta med sig sten och sand från resmålen. Heja Lars!!

För övrigt: Lyckliga ni! Ni verkar ha det toppen! Var rädd om er och välkomna hem sen! Nu börjar det bli riktigt skönt här med=), typ sommar...

2011-05-09 @ 13:58:12

Skriv gärna en rad eller två så blir vi jätteglada :) :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0