DeerCrackerjam

 

Hej hopp!

 

Detta land är AWESOME! Vackert och äventyrligt till max, vi trivs som fiskar i vattnet.

 

Jucy-bilen är liten men man förundras över alla finesser den har och att den har allt man behöver, vi gillar´n. Tillexempel har den tillräckligt med batteri för att vi ska kunna ha lampor igång samt tv:n (där vi såklart kollar på sagan om ringen på kvällarna innan sovdags) och kylskåpet. Detta innebär att vi inte behöver betala för att komma in på campingplatser. Vi har gasplattor så vi kan laga ordentlig mat. Vi har infört ett ”halv åtta hos mig” tema, så var fjärde dag står man för mat och disk och hela köret. Det är super!

 

 

Det är väldigt kallt i detta land, kallare än normalt vid denna årstid tydligen (alla dessa extremväder, vad händer världen??).

 

Vi är för tillfället i Wellington (huvudstaden) i väntan på färjan som tar oss över till Sydön imorgonbitti.

 

Det är så sjukt mycket man vill se och göra men tiden är knapp. Jag rekommenderar alla att åka hit, det är nästan ett måste! Men tänk då på att boka in mer än tre veckor.

 

 

Hot Water Beach

 

Vi försökte precis som Carro och Sebbe rekommenderade att göra oss en varmvattenspool vid stranden men vädret tillät det inte. Det var alldeles för höga vågor vilket ledde till att våra ”pooler” förstördes innan dom ens hunnit fyllas med varmt vatten. Det var förstås synd men vi hade riktigt skoj när vi höll på. Man var så inne i grävandet och helt plötsligt från ingenstans kommer världens våg och sköljer över en. Lars lyckades även ramla framåtstupa i havet när vi sprang längs med strandkanten för att hålla värmen, det såg riktigt roligt ut vill jag lova.

 

Matanmata

 

Lars åkte på tur till Hobbiton och fick höra massa smaskiga saker om filmerna samt om den nya filmen som är på gång. Dock får vi inte säga nåt eller lägga upp några bilder.

 

Rotorua

 

Här luktade det äggfis (svavel) tack vare alla mud pools och hot springs.

 

Zorbing, Lars och Niko åkte ner för en sicksack backe i en stor plastboll fylld med vatten.

 

Rafting, det fanns sex olika svårighetsgrader och självklart valdes den svåraste (bakom ryggen på mig). Jag var livrädd innan när det pratades om ett 7 meter högt vattenfall som vi bland annat skulle ta oss ner för. Guiden var riktigt bra och lugnade mig när han insåg att jag var nervös (medan Lars och Niko försökte skrämma upp mig). Innan fick vi lära oss teknik och olika positioner vi skulle inta beroende på om vi åkte ner för ett vattenfall eller om vi bara åkte genom en starkare ström. Det var såklart superskoj och tack vare mig överlevde vi 7 meters vattenfallet. Innan det fallet fick alla röra vid ett blad och jag var sist på tur vilket innebar att jag skulle kasta det i vattnet. Om det hamnade upp och ned så skulle vi hamna upp och ner efter fallet och vice versa. Självklart lyckades jag kasta så det kom med rätt sida upp vilket såklart ledde till att även vi hamnade med rätt sida upp. Cirka en flotte om dagen välte i fallet fick vi höra innan (men instruktören berättade för mig att hans flotte aldrig hamnat upp och ner så det var ju lovande),

Vi fick också ”surfa” och försöka simma bland strömmarna, detta slutade förstås som väntat i panik när alla skulle snabbt upp i båten igen innan ett mindre vattenfall.

 

Vi beökte en djurpark som bland annat hade lejon, små söta som man fick klappa och stora läskiga som man fick kolla på när dom slog om mat.

 

Taupo

 

Vi kollade in Huka Falls, stort vattenfall volymmässigt.

 

Vi kollade även in en honungsbutik där vi fick smaka på alla möjliga olika sorters honung, dels som bara vanlig honung med olika smak men även som glass, godis samt prova på salvor och läppbalsam. Ja honung kan man verkligen ha till allt!

Här kunde vi även hitta mt Ngauruhoe, aka mt Doom (2291 möh). Vi började vår vandring upp längs med berget (nio timmar return skulle det ta) men när vi kommit upp på 1700 meters höjd så var kylan olidlig och snön alldeles för hal för att man skulle få fortsätta vandringen uppåt utan ordentlig utrustning. Eftersom vi inte ens hade ordentliga skor så tog jag och Olle det kloka beslutet att vända om. Lars och Niko var dock envisa och tänkte fortsätta trots att det inte längre fanns någon ”stig” eller några ledpinnar att följa. Två och en halv timme efter jag och Olle kommit tillbaka till bilen kom två mycket glada bergsklättrare. Dom hade naturligtvis lyckats ta sig upp på den aktiva vulkanen och fått känna på lite varm ånga. Dock erkände dom att det var aningens livsfarligt att ta sig hela vägen upp, det blev även kolsvart vid sex och dom var inte tillbaka förens åtta. Dom klarade i alla fall bestigningen på 6 timmar mycket tack vare att kylan gjorde att man helst inte tog några längre pauser.

Superfin sjö fanns här. Lake Taupo, NZ´s största sjö.

 

 

Egmont national park

 

Här försökte vi förstås bestiga mt Egmont, vi kunde ju inte låta Sebbe vara alltför kaxig. Dock möttes vi förstås av snö och is även här. Tjejen i receptionen sa att några försökt bestiga berget ett par dagar innan med ordentlig utrustning, dom hade försökt hacka trappsteg i isen men inte lyckat ta sig upp till toppen. Vi ville ändå försöka men vi kom bara cirka två timmar upp på berget innan snön gjorde det omöjligt att fortsätta, det blev såklart snorhalt i våra vårskor och det var bara att inse faktum.

 

Vi kan också peka på berg!

 

 

Wellington

 

Långfredag och allt är såklart stängt. Eftersom vi är på semester så tänker vi inte så mycket på vilken dag det är och sådär. Våran plan var att handla lite varmare kläder men självklart är alla affärer stängda. Istället har vi tillbringat några timmar på ”te papa” museet.

 

Till denna utsikt vaknade vi imorse, en av fördelarna med att parkera vart man vill (nästan) är såklart att man kan försöka hitta en fin plats. Oftast letar vi dock endast efter en parkering som har toa, sen får resten vara som det vill.

 

Glad Påsk på er därhemma!!

Hoppas ni har varmare än vad vi har, det är nog möjligt : )

 

Kramar

I Nadi möttes vi av färgglada musikanter på flygplatsen som gav oss ett glatt välkomnande.
Bula Bula! Bula! Betyder ungefär hej och hörs hela tiden vart man än kommer i Fiji. Man förväntas då givetvis svara med ett glatt Bula!
Vi hade absolut inget planerat innan vi klev av planet (förutom att vi hade ett plan tillbaka till Sydney 9 dagar senare), vi hade hört att det skulle bli billigast så. Mycket riktigt. Vi fick ett bra erbjudande av en man som hette Big Joe som hade ett litet kontor på flygplatsen. Vi bjöds även på färska, salta apelsinklyftor.
Första och sista natten måste man spendera i Nadi som ligger på själva huvudön, bara för att vänta in båten som tar en ut till öarna. I Nadi finns tydligen inget att se och det stämmer nog. Ganska snabbt fick vi upptäcka att folk är förvirrande och svårförstådda men alltid glada och vänliga. Nicklas och jag hade väldigt roligt första eftermiddagen/kvällen i Nadi när vi försökte enligt rekommendationer ta ut massa pengar, köpa så mycket vatten vi kunde bära, köpa snacks och myggmedel samt hitta ett bra ställe att äta middag på.
Efter vi tagit en restaurang på måfå som visade sig vara mycket prisvärd så försökte vi ta oss ”hemåt” med allt vårt vatten mm (bara vattnet vägde 21 kilo!). Hostelet låg längre bort än vi mindes och det var becksvart ute. Ett snällt äldre par i en pickup gav oss skjuts på deras flak, det var mycket spännande! Dom tyckte vi var galna som tänkte gå hela vägen, vilket nog var lite sant..

Nästa morgon tog vi alltså båten ut mot en ögrupp som heter The Yasawa Islands som består av 20 gamla vulkanöar som ligger efter varandra som i en kedja.
Vackert oh så vackert!!!

Vi hade sju underbara dagar ute på två olika öar. Relax är det rätta ordet!!
Fyra nätter hade vi på Nabua Lodge på Nacula Island (4,5 h utanför huvudön). Denna ö var relativt stor och bestod av 4 olika resort och en by. Vårat resort tog in cirka 25 gäster. Vi bodde i privat bungalow. Inkluderat i resan var också frukost, lunch, middag (för-, huvud- och efterrätt), supergod mat och till detta även underhållning. Det blev skön gemenskap bland alla boende på ön, kanske för att vi första dagen körde ”hi my name is Anna, I´m from Sweden and I´m a non-alcoholic." Stor förståelse för varandra redan där.
Vi spelade volleyboll, badade, snorklade, lärde oss Bula Bula dansen samt Kongo dansen, gick omkring på ön, läste i hängmattan.

Andra ön (Waya LaiLai) var mindre och bestod av två resort och en by. Vårat resort (Naqalia Lodge) tog in cirka 10-12 gäster och jag och Niko hade även där egen bungalow.
Dom hade aktiviteter på öarna varje dag. En kväll fick vi lära oss väva armband och en ring, Nicklas tyckte detta var mycket skoj! En dag snorklade vi bland Reef Sharks medan Fijianerna gav dom mat. Det var coolt även om hajarna inte var större än 1,5 meter. Men dom hade ändå det där platta hajansiktet och dom där döda hajögonen.


Jag berättar lite med hjälp av bilder.

Vattnet var riktigt varmt och vi letade efter kalla spots istället för varma som i Sverige.


BBQ-kväll på Nabua Lodge med crossdressing-tema. Nicklas lånade en rosa klänning av mig och blev mycket söt. Jag lånade Nicklas svarta, tajta jeans och en t-shirt, kläderna satt riktigt bra på mig!
Catwalk med domare hade vi också. Mycket fina danser och fjäsk för domarna.




En dag när vi gick omkring på ön så kom vi till Blue Lagoon resort, där delar av filmen Blue Lagoon spelades in. Vi snorklade lite bland reven och såg tusentals färgglada firrar.

En dag jamade det utanför våran dörr och se där står en liten söt kissemiss. Hon fick komma in och gosa med oss eftersom hon var väldigt ren av sig. Innan vi skulle somna slängde vi ut henne men efter frukost nästa morgon ropade Niko på skämt ”Maja” (som vi döpt katten) när vi närmade oss våran bungalow och ut från vårat tak kommer hon jamandes. Sötnosen stannade hos oss i dagarna tre. Vi var lyckliga.


Man hade endast elektricitet mellan ett visst antal timmar på kvällen. Klockan sex blev det kolsvart och hade man inte hunnit få elektricitet då så blev det riktigt mysigt, inte en lampa på hela resortet lös alltså. Därav fotogenlampan vi middagen.


Exempel på lunch (flugan ingår).


Även denna tripp hade ett slut (denna gång med en flygtripp i solnedgången) och nu är vi återigen tillbaka i Sydney.
Imorgon flyger vi till Auckland, Nya Zeeland. Förhoppningsvis kommer vi ha en grön/lila bil som står och väntar på att få visa oss runt på dom två öarna. Det känns spännande, vi har fått höra så mycket bra om Nya Zeeland så vi har ganska höga förväntningar. Nicklas och jag träffade en tjej från England som skrev ner två sidor tips på saker vi borde göra/se när vi bara har tre veckor på oss. Hoppas det går bra!

Puss och Kram!

Näst sista dagen i thailand och därmed näst sista dagen på vår långa färd.
Strange feeling.



Vi hörs igen i Sverige! :)

Långt inlägg på ingång! Ta ett par dagar på er att läsa för nu på måndag flyger jag och Niko till Fiji och bli där i en och en halv vecka = inga inlägg under den tiden.


Hej bloggläsare!

Nicklas Lif här. Ni vet killen som alla getingar älskar att hata.

Jag har blivit kommenderad att skriva ett inlägg till eran ära.

De finns mycket att säga om Australien.
Däremot ska jag tillägga att bara en sak aldrig slår fel.

Australian Internet Sucks!!.

När jag skriver ”sucks” menar jag att de är så dåligt att man får lite ångest, raseri och depression på köpet när man lugnt beställer en halvtimmes internet.

För att ni ska förstå mera ingående ska jag rita en liten mental bild till er. Snäll som jag är.

Scenario: Anna bestämmer sig för att lugnt avsluta ett inlägg hon tidigare engagerat sig i när vi var belägna i Rainbow Beach.

Målet: Att ladda upp de sista 6 bilderna och fixa i ordning diverse estetiska ting på bloggen.

Resultat: Katastrof.

Diskussion: Jag vet inte vad jag ska säga men jag kan helt enkelt konstatera att allt som kunde fallera gjorde det. Fet stil där vi inte ville ha det, icke fet stil där vi ville ha fet stil, bilder dublerades och försvann. Ja, Murphys lag ftw!  
Tillslut tar internettiden slut och kvar blir ett inlägg som är lite stökigare än vanligt.

Nåja. Till Bloggandet!

Idag (22/3) anlände jag och Anna i Noosa för att överge våra kumpaner på Grayhound bussen och skicka dom vidare utan retur till Brisbane. Detta kan tyckas hårt men livet i Australien är hårt.
Medans dom två männen/pojkarna åker till vad i folkmun beskrivits som ”Australiens tråkigaste stad” stannar jag och grisen till i en liten del av paradiset.

Noosa

Dagens landvinningar består av att gå längst med floden för att hitta till Woolworths.

När man vandrar i Noosa kan man inte annat än förundras över hur vackert de är. Dagen till ära lyser solen varmt på Sunshine Coast och dom enda moln man kan se är små och lätta, placerade där på himlavalvet för att ge de stora blå en mäktigare bild att reflektera.



På vägen ut ur köpcentret ser vi ett litet bageri. Vi ska bara kolla tänker vi och vips sitter vi där vid vattnet med en Apple Cream Turnover + Cherry Cheesecake. Bästa lunchen nånsin!!

Nästa bestyr blir paddla kajak.

Här på Noosa backpackers får man låna kajaker om man lämnar ifrån sig sitt pass.
Detta gjorde vi och tillsammans konfiskerar vi en blå kajak.

Att göra sightseeing på detta sätt är att rekommendera. Inte nog med att man kan se allt möjligt paddlandes i floden kring Noosa så får man även träning och lek på köpet.
Jag passade faktiskt till och med på att ta av mig t-shirten för att försöka få bort min linnebränna. Detta kan tyckas omöjligt men man vet ju inte.

 

De var allt för denna gången. Hoppas jag inte spädde på för mycket. Äh! Vem bryr sig. Jag avslutar de hela med en episk bild av mig i mitt skepp och den magiska himlen här i lilla Noosa.


Cheers
/Nicklas


Nicklas bestämde sig för att detta fick vara allt för denna gång och ger återigen ansvaret till mig.

Nästa dag åkte vi in till Noosa "centrum" och kollade in stan samt stranden.
Håller med Nicklas, Noosa var helt underbart vackert och vi hade väldigt mysigt där. Tyvärr var vi tvungna att åka vidare på eftermiddagen redan efter första natten eftersom vi bokat boende i Brisbane.
Så här i efterhand hade vi gärna stannat ett par nätter längre dock.



Brisbane

Vårat nästa stopp skulle alltså bli en tråkig storstad hade vi fått veta (Australiens tredje största stad och huvudstaden i Queensland).
Nicklas och jag mötte upp grabbarna grus och fick höra ett och annat om Brisbane som verkade vara en riktigt bra stad ändå.
Vi bodde väldigt lyxigt i ett dubbelrum på YHA (tur att Nicklas har ihoptjänade YHA-pengar att slösa) med utsikt över den alltför bruna floden.
Första dagen fick vi en karta av en tjej i receptionen, hon ritade rosa streck som vi skulle följa för att få en bra första dag och sightseeing.
Vi följde slaviskt det rosa på kartan som tog oss genom shoppinggator, botaniska trädgården, längs med floden, över floden, in i en park med tusentals rosa blommor och slutligen kom vi till museum som vi ägnade ett par timmar åt.
På kvällen blev det bio då vi insett att detta var en sjukt billig aktivitet i Brisbane. Dag två blev lite liknande och avslutades även denna med bio, som grädde på moset.
Lars tillbringade dock denna dagen på Australian Zoo. Han hade en toppen dag vill jag lova! Vi fick höra allt om söta uttrar och dresserade fåglar. Jag önskar själv att jag hade haft råd att tillbringa en heldag tillsammans med alla djuren där.


Surfers Paradise

Lars jag och Nicklas fortsatte mot Surfers medan Olle satte sig på en närmare 20-timmars bussfärd mot Sydney. Jobba jobba jobba!

Surfers var väl sådär måste jag säga. Mycket större än jag tänkt mig och mindre surf än vi hade hoppats på.
Stranden sträckte sig x antal mil (kommer inte riktigt ihåg, men långt var det) längs med kusten så det var ju ganska imponerande. Vi tog oss ett par promenader längs med stranden eftersom jag och Nicklas bodde cirka 30 minuters gång utanför stan åt ena hållet och Lars bodde cirka 20 minuters gång utanför stan åt andra hållet. Det var mysigt och också väldigt enkelt att man kunde gå längs med stranden vart man än ville.
Surfers var verkligen staden för äventyrare! Sex, sju olika stora vatten/äventyrsparker och skydive, jetski, surf mm. Det var även en rikemans stad, vart man än kom åkte det hummers och pappas bil, allt var dyrt och exklusivt.
Våra två dagar där innehöll alltså strandpromenader/jogg, strandhäng samt tråna efter hundvalpar i stadens djuraffär.




Byron Bay

Efter att vi haft strålande solsken sen Rainbow Beach möttes vi återigen av regn i denna lilla hippie/chillstad.
Lars hade bokat in sig på YHA för att vi denna gång inte skulle bo 50 minuter ifrån varandra. Dock fanns det två YHA där och han hade lyckats boka in sig på det andra.
Vi bodde ändå bara cirka fem minuter ifrån varandra så vi kunde passa på att utnyttja hostelens olika erbjudanden, våra gratis cyklar och Lars spelhörna samt gosa med Lars´ hostelkatt.
Svenskar kryllar det av här i Australien, men aldrig har vi mött så många som vi gjorde i Byron. I våran reception stod en medelålders svensk kvinna och i Lars stod en yngre svensk kille. Människor som försökte övertala en att komma till deras pub på kvällen var svenska i hälften av fallen, folk man träffa på hostelet, stranden, stan. ALLA var svenskar!
Andra dagen tog vi tre cyklar och åkte upp mot fyren. Jag ångrade att vi inte gick då cyklarna var kassa och det i kombination med konstant uppförsbacke var ganska drygt. Dock var det skönt på vägen ner istället så det jämnade väl ut sig. Fyren var fin och utsikten densamma. Det bästa var dock att vi kom i perfekt tid för att lyckas se cirka 30 delfiner hoppa och leka bland vågorna, så himla härliga djur!
Vi trampade sedan till en liten by utanför Byron där vi kom till en mindre rolig sjö. På vägen tillbaka stannade vi till vid havet, vid en strand som vi hade sett uppifrån fyren tidigare samma dag.
Vi fick leka med massa hundar som var ute på promenad och Nicklas & Lars byggde en arena åt krabborna i sanden.
Lars åkte vidare med nattbussen till Sydney och Olle för att också han ta tag i jobb igen.
Niko och jag blev kvar i Byron i ytterligare två dagar. Mycket chill, strandpromenader och Aghata Christie! En kväll när vi satt nere vid stranden fick vi höra att vi kommer få åtta barn i framtiden, spännande måste jag erkänna.

 

13,5 timmar på nattbuss och plötsligt är vi i Sydney igen.
Nicklas och jag satt och log och pratade "gamla minnen" när bussen körde igenom välbekanta delar av Sydney. Det kändes som att komma hem på nåt vis. Vi önskade bara att vi kunde komma till Broadway och att Sebb & Carro skulle vara där. Och Ross the boss och AmRoss. Michael. Och alla våra britter och kanadensare och fransmän och svenskar. Jaja.
Följande dag hade vi iaf BBQ i Coogee med några vänner som fortfarande är kvar här. Några av Nicklas gamla bandmedlemmar bland annat. Jag är rädd. Rädd att jag inte kommer få med mig Nicklas hem. Nyss fick han ett sms från en av killarna som inte kunde komma idag "I think I´m inlove with you", dom propsar på att han borde gifta sig med en australiensiska så han kan flytta hit permanent.

På måndag drar jag och Nicklas till Fiji, yey!!
Olle och Lars bor kvar här i Glebe och jobbar. Kloka människor.

KRAM KRAM KRAM!!